Hängslen är ofta något man idag mest ser tillsammans med specifika klädkoder, stereotypiska avbildningar av vissa underkulter, och en del yrkesgrupper. Men hängslena är något mycket mer än bara detta och det är på tiden att de börjas användas i bredare sammanhang.
Genom historien har hängslen funnits i ett antal olika variationer, men den moderna varianten vi känner igen dem som uppfanns på 1820-talet. På denna tid var de det självklara sättet att hålla uppe byxorna över bältet. Detta berodde mer eller mindre på att modet var byxor med betydligt högre midja, vilket gjorde bälten väldigt praktiska.
De började användas mindre och mindre efter första världskriget då män blev vad att använda bälten istället. Men det berodde även på statusen hängslena hade fått som en form av underkläder då västen var ett plagg som tidigare hade dolt hängslena. Och när folk i större utsträckning inte bar väst heller såg många det som man visade upp vad som fanns inunder kläderna genom att ha synliga hängslen.
I slutet på 1930-talet uppgav tidningen Life att 60% av män i USA föredrog bälte över hängslen. Och även fast de fick en återkomst med förändringar i byxmodet kom de aldrig att dominera marknaden som de gjort tidigare. I andra länder hade man visserligen kvar hängslen i större utsträckning, men det handlade fortfarande om mer specifik klädsel och inte bara något som användes till vardags. Hängslen och bälten är ju ofta förknippade med manligt mode, även om de är mycket mer unisex idag är tidigare.
Båda dessa har ju som praktisk användningsområde att hålla uppe byxorna, vilket gör det underligt att bältet är i större användning idag. Tittar man på den typiska manliga formen är det sällan män har större höfter än midja, vilket gör att ett bälte kan behöva dras åt onödigt hårt för att garantera att byxorna sitter kvar. Hängslen däremot gör detta jobb mycket bättre och med högre bekvämlighet. Så av ingen annan anledning än komfort borde hängslena användas betydligt mer än de egentligen gör, rent logiskt sett.